I dagens samhälle så mår större delen av unga tjejer och killar psykiskt dåligt. Då menar jag inte nödvändigtvis så pass att man diagnotiserats och fått tabletter mot det, även om det också blir vanligare och vanligare.
Tänk om man faktiskt inte är ens lite deprimerad då? Är man elak som står för det eller gör det en i själva verket till onormal? I allas bloggar läser man poetiska och sorgliga texter om hur dåligt de mår, allt är skrivet i kod vilket jag antar gör det hela mer spännande. Tänk om jag är lycklig då? Tänk om jag älskar mig själv, mitt utseende och min personlighet. Tänk om jag älskar min livssituation, familj och vänner? Är det plötsligt jag som har problem?
Jag är trött på att inte få vara glad 24/7 bara för att andra inte är det. Jag kan inte ens tänka mig in i att vara i en depression och det är av jag har hört och förstått något jag inte skulle önska min fiende så tacka Gud för allt stöd som finns!
Missförstå mig inte nu, tro inte att jag tycker att alla är mesiga och mindre värda. Jag har varit med om saker som dragit ner mig i ett sådant mörker att jag nästan slutade hoppas på att finna en väg ut, ett sådant mörker som alla som upplevt samma sak känt, ett mörker som även just du skulle känna om du varit mig då.
Men tänker jag låta det förstöra resten av mitt liv? Nej, inte direkt. Allt för något positivt med sig, hur sjukt det än låter. Jag trodde inte ens på det själv när min mamma sa det till mig då jag var som djupast in i mörkret. Men det är sant och det var just det jag uppskattade och tittade efter. Jag har bra självförtroende, jag älskar mig själv, kan knappt få nog. Det stör mig att man ska få sliringar bara för att man är lycklig.
Förlåt mig Gud, för att jag inte mår dåligt och hatar mig själv.
Förlåt mig för att jag väljer dag istället för natt.
Tack raring, känns skönt att saker jag sagt spelar roll och att det hjälpt vid behov. <3<3<3
HATA ALLA!!!
Haha skönt att höra att positiviteten är på topp!
<3
och jag gillar att den är posted i “things that pises me off” lol
Fortsätt så Tora! Man kan fortfarande känna empati med alla som lider idag även fast man själv inte behöver dra ner sig och bli deppig.
“Händer för ett skäl, smärtan som e åstakommad.
Nya dörrar öppnas när andra blir igenbommad.”