Jag länner mig provocerande, aggressiv, frustrerad och uttråkad. Allt och alla stör mig, allt och alla är patetiska. Folk är så dumma. Herregud, jag har storhetsvansinne och jag finner ingen värdig mitt excellenta sällskap just nu!

Tacka Gud att jag inte har en pojkvän, för hans skull!

Fuck it, jag behöver en varm choklad med skumm…

Jag kom just hem från middagen. Kul att träffa pappa och min bror, saknar dem mycket och vi har så kul tillsammans. Vi var på middag hos min pappas väninna som är väldigt underbar.Hon och hennes döttrar bor i Farsta Strand. Vanligtvis så åker jag aldrig utanför stan, ser ingen anledning till det och jag tycker ärligt talat väldigt illa om Stockholms förorter. Men för pappas skull så satte jag mig på tunnelbanan på väg ut i oändligheten. Gick av i Farsta som, av att dömma på hur stället såg ut, såg ut att vara sista hållplatsen. Jag kommer ut på något hemskt torg och trevar runt i regnet, letandes efter pappas bil. Pappa och jag kommer tillslut fram till att jag har gått av fel, jag skulle ju av på Farsta STRAND (Gud, vet vad skillnaden är, såg lika hemskt ut där). Efter mycket stånk och stön och fula förbannelser över Stockholms förorter och tunnelbanesystem så pallrar jag mig på rätt t-bana och kommer fram. Äntligen framme

Hennes två döttrar har varsin kanin som de älskar högre än mycket annat på denna jord och de har alltid kaninerna med sig, och då menar jag verkligen ALLTID. Jag får smyga av mig min päls och näst intill gömma den bakom alla andra kappor i garderoben för annars blir väl ungarna förkrossade, och jag vill ju inte ge ett dåligt intryck..

Nej, dagens slutsats; Pälsar och innerstan!

I just got back from the dinner. It was nice seeing my dad and brother, I do miss them very much and we always have such good time together! We were all invited to dinner at my dad’s friend’s place. She and her two daughters live in Farsta Strand which is a suburb to Stockholm but yet not so far away. Anyways, I very rarely go outside town to visit all of Stockholm’s suburbs. The reason is simply that I live in the very center and I do not see any point in wandering around places I do not want to be in. Because honestly, I do not really like those places. Anywho, I decided to get my cute butt on the subway to go, for the sake of my dad! So I finally arrived to Farsta, I went off and wandered off on some poor looking square desperately trying to find my father’s car in the rain. When I had gotten very frustrated (it normally doesn’t take more than 30 seconds..) I called my dad and we both agreed on the fact that I was not on the right stop. Great! At this point I hated everything that has to do with disgusting suburbs and strange people. I flunked my way on another train and finally got there! The dinner was very nice!

My dad’s friend has got two wonderful, artistic daughters and they both have one rabbit each which they always bring with them.. And then I really mean ALWAYS. So I have to sneak my fur coat of and hide it under all of the other coats, who knows, the kids would probably get hysterical! I remembered they did not quite appreciate my uncle’s joke about their rabbits being the main dish during my father’s 50th birthday dinner some weeks ago!

What I realized today is that I am strongly for; furs and city center!

GB! <3 T